Några gånger under vintern har Mattias o jag tvivlat på om vi verkligen är "husmänniskor", kanske trivs vi inte alls med att bo i hus, det kanske bara är något vi fått för oss...men är det så konstigt egentligen.
Det har varit kallt och vi har fått lägga många timmar på att skotta snö och hantera ved och elda, dessutom har vi renoverat nedervåningen och fått barn.Det har varit rätt mycket helt enkelt.
Då har liksom den här längtan efter ett lite mer okomplicerat liv kommit farandes.
Jag har då ibland tänkt att livet blir lite mer okomplicerat om vi bor i en lägenhet i stan.
MEN nu är jag säker! Vi ska ha hus! Iallafall just nu!
Jag kände det så tydligt idag när vi fick besök och kunde dricka kaffet ute i trädgården.
Mika sköter sig själv när man är ute, hon har sina projekt, sitt utomhuskök, sin sandlåda och gungan.
Åke trivs i vagnen och sover gott i friska luften samtidigt som Mattias o jag njuter av solen och kan gå o skrota i vår stora än så länge rätt fula avlånga trädgård. Om några år ska den vara mysig och lummig! ;)
jag vill också ha ett hus : )
SvaraRadera