Dåligt samvete

Jag är mästare på dåligt samvete!...Men jag jobbar på det!!
Som när vi bestämt att lördagen ska jag ta barnen och göra nåt på förmiddan medan Mattias lägger lite tid på renovering, eftermiddan skulle vi bytas av.
När jag vaknar på lördag morgon känner jag direkt att något är väldigt fel, efter en stund kan jag identifiera känslan till min gode vän pms som har blivit väldigt närgången sedan sista graviditeten...
Jag känner mig liten, ledsen och framförallt inte kapabel att vara en effektiv och duktig mamma, jag vill helst slippa allt vad ansvar heter och lägga mig på soffan med en filt och lite lösgodis (samt slänga ut övrig familj så jag får vara ifred).
I allt detta inser jag att Mattias har känt mig ett tag, han förstår direkt vad det är frågan om och tycker att vi skjuter på renoveringsdagen till en bättre dag och att jag ska slänga mig i duschen för att sen fly hemmet några timmar!
Detta är ju precis vad jag behöver dessa dagar men ändå drabbas jag av så jäkla dåligt samvete, tycker liksom synd om Mattias som får styra om sina planer för att jag ballar ur.
Men jag ska verkligen sluta med det här dåliga samvetet, det tjänar inget till.
Dessutom var det nog lika skönt för min familj att slippa mig som jag tyckte det var att få vara ifred.